info | news | releases | artists | shop | mailorder | links | contact |
TEXT OF LIGHT - "Un Pranzo Favoloso " CD
(FM05).
“Un Pranzo Favoloso" has been recorded live on 26th May 2005 at Auditorium Concordia in Pordenone (Italy) during the "Schermo Sonoro - Cinemazero" festival. In this incredible concert Lee Ranaldo, Alan Licht, Tim Barnes and Ulrich Krieger played on Stan Brakhage experimental movies; the band explores the concept of soundtrack and creates something new out of it, a "sonic continuum" between music and the movies, in which Stan Brackage's images become sounds. The result is amazing.
"Synchronicity, not synchronization / Motion, not film / Sound, not soundtrack / Action, not concert"
Alan Licht: guitar | Lee Ranaldo: guitar, electronics | Ulrich Krieger: sax, sax-tronics | Tim Barnes: drums, percussions, electronics.
Limited edition: 1.500 copies in beautiful digi-sleeve.
REVIEWS
Innan ”Un Pranzo Favoloso” - en fantastisk lunch, på svenska - hamnar i stereon tittar jag på flera av Stan Brakhages filmer från Criterions dubbeldvd ”by Brakhage: an anthology”. Det är svindlande att uppleva den amerikanska experimentfilmarens verk. Kaskader av färger som virvlar runt, han målade ofta på filmremsorna. Extremt poetiska, rörliga målningar. Existentiella frågeställningar: födelse, sex, religion, död. Det känns inte bara i ögonen, utan i hela kroppen. I intervjuer med Brakhage som finns på dvd:n säger han flera gånger frasen ”visual music for the eye” för att beskriva sin konst. Ren musik använde han sällan, bara ett fåtal gånger, ofta är det tyst, inga ljud överhuvudtaget.
Text Of Light bildades 2001 för att spela improviserad musik till avantgardefilm. Medlemmar på den aktuella skivan: Lee Ranaldo (gitarr, elektronik), Alan Licht (gitarr), Ulrich Krieger (saxofon, saxtronics), Tim Barnes (trummor, slagverk, elektronik). ”Un Pranzo Favoloso” är inspelad 26 maj 2005 under en filmfestival i den italienska staden Pordenone, med Brakhagefilmer som utgångspunkt. Information om vilka filmer som visades nämns tyvärr inte. Kanske inte superviktigt, man kan ju bara lyssna, skapa egna bilder, men en aspekt försvinner när det inte går att utröna exakt vad musiken byggs kring.
Jag har inte hört några av de tidigare Text Of Light-utgåvorna och kan inte jämföra med dem. Däremot finns det självklara paralleller med den snarlika Sonic Youth-skivan Koncertas Stan Brakhage Prisiminimui där även Tim Barnes medverkar. En lång improvisation på ungefär en timma, med elektroniska ljud och gitarrer som stiger upp från imaginära dammoln och skapar olika slags formationer. Intressant att höra Lee Ranaldo och Alan Licht tillsammans, två musiker som tycks trivas i varandras sällskap. Abstrakta klanglandskap som erinrar en hel del om färgkombinationerna i Brakhages filmer. Tim Barnes slagverk rasslar i bakgrunden som rituella cirkelrörelser för att då och då stiga fram och marschera i sicksack. Ulrich Stiegers saxofon är kanske det mest intressanta i sammanhanget, en annan dimension läggs till, han spelar ofta ljust, det kan vara mjukt, men lika gärna vassa, hårda spräckstötar.
Det är lätt att förstå utmaningen hos musikerna i att improvisera till avantgardefilm. Jag hade gärna upplevt Text Of Lights musik till Brakhages färgpoesi, men när jag efter flera år av nyfikenhet ser ett urval av filmerna är tystnaden att föredra. Däremot är ”Un Pranzo Favoloso” noiseimprov av hög klass som vibrerar av liv utanför den egentliga kontexten. Särskilt i de mest drömska och mystiska partierna, som den sista kvarten när drone, feedback, muller, brus, saxofon och slagverk försvinner långt in i livets hemligheter. (Sound of Music)
